Jag brukar försöka göra ett inlägg på Insta och FB, varje fredag och har till och med kallat det för FörfattarFredag. I dag är det fredag och med andra ord är det meningen att jag ska hitta på något som kan intresserade de som följer mina konton och som är kopplat till mitt skrivande. Eller kanske mer om mitt liv här i den lilla hålan på landet – Stallarholmen.
Just precis här så skulle det så klart passa perfekt att nämna ortens devis: Stallarholmen – Inte vilken håla som helst. Vilket också är titeln som jag valde till den första delen i serien om Charlotta Silverstake. När jag flyttade hit till Stallarholmen, så tyckte jag att det var nedlåtande på något sätt att säga så om orten. I dag, fem år senare och efter att ha spenderat nästan all min tid i ”hålan” så kan jag bara säga att det är en perfekt devis. För det här är verkligen inte vilken håla som helst.
Här får jag både och. Med det menar jag att jag inte behöver välja. Jag får bo ute på landet, men samtidigt är det inte längre från storstaden där jag växte upp än fyrtio minuter med tåget. Eller en timme med bil. Eftersom jag tycker om att gå på teater, se musikaler eller gå på konserter så är det verkligen perfekt. I alla fall för mig. Med andra ord får jag: Både och. Både bo på landet, och ha närheten till stan.
Men jag kan också gladeligen erkänna att jag andas ut, nästan av lättnad, när jag får landa i Stallarholmen igen och när jag får komma hem till mitt hus. Ett hus som jag tycker så himla mycket om. Ett hus eller snarare med en tomt som vår lilla dvärgznuzze Frasse älskar. För här får han springa runt och vara den gårdshund som han är. Han, precis som jag, stortrivs att bo på landet.
Det är verkligen något speciellt att få bo på landet. Tänker att det är säkert så som många andra tänker, att de gillar att bo på landet, oavsett var det ligger. Om det är långt upp i norr, mitt i Sverige, på öst- eller västkusten eller i de djupaste skogarna i Småland. Alla har vi våra egna favoritplatser.
En av mina favoritplatser är min inglasade altan. Det är där jag ligger, nersjunken i en solstol, och skriver berättelserna om Charlotta Silverstake och hennes vänner på Trädgårdsgatan. Den där gatan som faktiskt INTE finns i Stallarholmen. Inte än i alla fall. Vem vet, det byggs så himla många nya hus här i området, så en dag kommer det säkert dyka upp en gata som blir döpt till Trädgårdsgatan. På ett sätt skulle det vara kul.
Snart är det dax att stänga igen datorn och ta helg, men innan dess ska jag klara av veckan sista skrivpass.
Passar på att önska alla en fin fredag och en härlig helg!
Allt gott!
//Barbara